Ebba Wannfors

Utan titel

Idén med skulpturen var att låta en uttryckslös del av människan stå i en miljö som säger mycket mer. Att låta benen som skulle vara gjutna i gips stå stilla i en surrealistisk naturnära miljö. Genom att kapa av benen från midjan uppåt få bort uttryck som hållningen, ansiktet och händerna bär på. På så sätt låta kroppen befinna sig i ett uttryckslöst neutralt stadie som inte skulle finnas om mer av kroppen skulle inkluderas. För mig är verket lite av en reflektion till uttrycket “lugnet före stormen”. Avsaknaden av uttryck ger ett lugn och likaså blommorna som står stilla i luften och från början var tänkta att ge en illusion av att vara frysta i tiden. Skulpturen gick sönder och eftersom att arbetet omformades på grund av distansundervisning valde jag att istället fokusera på själva bilden; fotot. Jag valde då att byta ut själva formen. Fortfarande är det två ben utan uttryck och känslor från resten av kroppen men istället för att bara stå med en avkapad midja valde jag att placera dem uppochner. Det gjorde jag då det inte skulle bli lika tydligt att det skulle vara en skulptur och riskerade att se mer makabert än uttryckslöst ut med en avskuren midja. Vad jag vill få fram med bilden är egentligen oförändrat. En mänsklig form men som ändå inte är mer människa än miljön runt omkring den utan snarare bara ett objekt precis som dess omgivning.